RÖNTGEN Lite kortfattat om röntgen, röntgenutrustning och vad man skall tänka på vid röntgenundersökningar.
Röntgenstrålning
Joniserande strålning kallas den strålning som har så hög energi att den kan slå bort elektronerna från atomerna.
Ett röntgenrör innehåller två elektroder; katod och anod.
Från katoden, som är upphettad med en glödtråd (i princip som en glödlampa), utskickas elektroner när högspänning läggs mellan anoden och katoden.
Den pålagda accelerationsspänningen anges i kV och för elektronerna rörelseenergi keV. Strålningen består av bromsstrålning och karakteristisk röntgenstrålning.
Bromsstrålning bildas när de accelererade elektronerna bromsas av det elektriska kraftfältet intill atomkärnan. Den bromsade energin övergår i elektromagnetisk strålning, bromsstrålning.
Karakteristisk röntgenstrålning uppstår när de accelererade elektronerna stöter bort elektroner från atomens inre skal. Elektronerna
Röntgenstrålning
Wilhelm Röntgen upptäckte år en ny typ av genomträngnde strålning, som inte kom från radioaktiva ämnen, men från ett vakuumrör under högspänning. År visade Laue genom diffraktion att det var elektromagnetisk strålning med mycket kort våglängd.
Så grovt kan man säga att vågländen ligger mellan 10-8 och 10 meter med fotonenergier mellan eV och keV. Ju högre energi (kortare våglängd) ju mer genomträngande (hårdare) röntgenstrålningen blir. Röntgenstrålning med fotonenergi lägre än någon keV kallas för mjuk röntgenstrålning. Energier under sådär eV kallas också för vakuum-ultraviolet; det mesta absorberas redan av en tiondels millimeter luft.
Hård röntgenstrålning överlappar med gammastrålning. Skillnaden i benämning i samma frekvensområde säger bara något om vilken process gav upphov till fotonerna. Om det är en kärnövergång brukar det kallas för gammastrålning, &
Röntgenstrålning
Elektromagnetiskt spektrum[1][2][3]
Frekvensområde
Frekvens
Våglängd
Fotonenergi
Intervallbredd
Audiofrekvens
30 kHz–3 Hz
10 km– Mm
< 12,4 feV
Radiofrekvens
MHz–30 kHz
1 m–10 km
1,24 µeV–12,4 feV
4 B
Mikrovågor
GHz– MHz
1 mm–1 m
1,24 meV–1,24 µeV
3 B
Infraröd (IR)
–0,3 THz
nm–1 mm
1,7 eV–1,24 meV
3,1 B
Synligt ljus
– THz
– nm
3,3 eV–1,7 eV
0,3 B
Ultraviolett (UV)
PHz– THz
1– nm
1,24 keV–3,3 eV
2,6 B
Röntgenstrålning (X)
30 EHz– PHz
10 pm–1 nm
keV–1,24 keV
2 B
Gammastrålning (γ)
> 30 EHz
< 10 pm
> keV
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserandeelektromagnetisk strålning med kort våglängd (cirka 0,01–10 nm) och höga fotonenergier ( eV – keV).
Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen , som fick det allra första Nobelpriset i fysik för den bedriften.
Verkan
De kortare våglängderna förmår tränga igenom en människokropp, bättre genom vävnad än genom ben, vilket gör denna strålning lämplig att använda inom till exempel sjukvården för röntgenundersökningar.
Uppkomst
[redig
Røntgenstråler er en type elektromagnetisk stråling som særlig brukes til å ta bilder av innsiden av kroppen ved røntgenundersøkelse, og som har vært svært viktige for å diagnostisere skader og sykdommer.
Strålene ligger mellom ultrafiolett stråling og gammastråling i det elektromagnetiske bølgespekteret. De ble oppdaget i av fysikeren Wilhelm Conrad von Röntgen.
Bølgelengdeområde
Elektromagnetisk stråling med bølgelengde mellom 0,01 og 10 nanometer blir kalt røntgenstråling. Skillene til gammastråling (bølgelengde under 0,01 nanometer) og ultrafiolett stråling (bølgelengde over 10 nanometer) er ikke skarpe. Siden overgangene er gradvise, vil betegnelsen for strålingstypen ofte velges ut fra de metodene som brukes ved fremstilling, undersøkelse og anvendelse av strålene. For eksempel anvendes røntgenstrålemetoder for bølgelengder helt opp til 60 nanometer, mens optiske metoder for ultrafiolette stråler anvendes ned til cirka 10 nanometer.
Ved korte bølgelengder går røntgenområdet over i gammaområdet, men skillet mellom røntgen- og gammastråler (γ-stråler) blir i praksis ofte knyttet til strålenes opprinnelse og ikke til deres bølgelengde eller energi. Den mes