Krutfakta och historia
Krut eller svartkrut är av stor historisk betydelse inom kemin. Även om den kan explodera, är dess huvudsakliga användning som drivmedel. Krut uppfanns av kinesiska alkemister på talet. Ursprungligen tillverkades den genom att blanda elementärt svavel, träkol och salpeter ( kaliumnitrat ). Träkolet kom traditionellt från pilträdet , men vinrankor, hassel, fläder, lager och kottar har alla använts. Träkol är inte det enda bränslet som kan användas. Socker används istället i många pyrotekniska tillämpningar .
När ingredienserna noggrant maldes ihop blev slutresultatet ett pulver som kallades "serpentin". Ingredienserna tenderade att kräva omblandning före användning, så att göra krut var mycket farligt. Människor som tillverkade krut tillsatte ibland vatten, vin eller annan vätska för att minska denna fara eftersom en enda gnista kunde resultera i en rökig eld. När serpentinen väl hade blandats med en vätska kunde den tryckas genom en skärm för att göra små pellets som sedan fick torka.
Hur krut fungerar
Sammanfattningsvis består svartpulver av ett bränsle (träkol eller socker) och ett oxidationsmedel (saltpeter eller niter), och svavel , f
Krut
Krut är ett samlingsnamn på olika explosivämnen med egenskapen att kunna brinna (och därigenom utveckla gaser) i slutna utrymmen utan yttre tillförsel av syre/oxidationsmedel.
Krut används främst till framdrivning av projektiler och raketer, och allt mera sällan för sprängning. Det finns i olika former för en mängd olika ändamål. Förutom den kemiska sammansättningen har även sådana aspekter som struktur och kornstorlek en stor inverkan på krutets egenskaper.
Etymologi
Ordet lånades i den yngre fornsvenskan från mellanlågtyska, och är ytterst ett ord för ört eller krydda. Betydelsen krut (för eldvapen) härrör från svartkrutets likhet med sönderstötta kryddor.[1]
Betydelsen "ört" lever kvar i svenskan i fasta uttryck med oklar koppling till sprängmedlet.[2] Det märkliga talesättet "Ont krut förgås inte så lätt" kan förklaras av att tyskans "unkraut" betyder ogräs. På nutida svenska skulle man alltså kunna säga att "det är inte lätt att bli av med ogräs" och därmed i överförd bemärkelse syfta på något missförhållande som "rotat sig". Det handlar således om folketymologi.
Typer av krut
Krut i
Krudtet &#; og nye magtforhold
Nogle gange får opfindelser en voldsom samfundsændrende effekt. Det var bl.a. tilfældet med bålet, agerbruget og metallurgien. Og i slutningen af middelalderen kom endnu en ny revolutionerende opfindelse til Europa &#; krudtet med skydevåben og kanoner.
Krudtet stammer oprindeligt fra Asien, muligvis Kina, hvor det blev opfundet senest omkring år , men muligvis længe før. Araberne bragte det i tallet til Europa og gav dermed det første skub til en militær udvikling som stadig er i gang. For selvom europæerne ikke opfandt krudtet, så har de været rigtig gode &#; måske bedre end andre &#; til at gennemskue dets potentiale, og krudtet blev hurtigt taget i brug i Europa. Første gang europæerne brugte våben der blev affyret med krudt, var i Det var englænderne der brugte såkaldte orgelbøsser mod franskmændene; det var små kanoner med 12 løb der kunne affyres samtidig. Også i Slaget ved Crécy i havde englænderne orgelbøsser med. Den ældste, kendte dokumentation for krudt i Danmark stammer fra
Det var først fra omkring at man begyndte at fremstille større kanoner beregnet på at ødelægge fjendens borge. Og det kom hurtigt til at sætte gang i en udv
Krudt
Krudt som vi kender det i dag, blev opfundet i Kina omkring år ,[1] men kendes i Europa først i Det er en blanding af svovl, kul, og kaliumnitrat(salpeter) - med svovl og kul, der virker som brændsel, mens kaliumnitrat fungerer som et oxidationsmiddel.
Sortkrudt
[redigér | rediger kildetekst]Sortkrudt - omtales ofte blot som krudt, var det første kemiske sprængstof og det eneste kendte indtil , hvor fulminerende guld blev opfundet af alkemikere.[2] Det var dog først med kviksølvfulminat, opfundet i ,[3] at noget som kunne produceres på stor skala blev opfundet; det var dog et brisant sprængstof, så det kunne ikke erstatte sortkrudt, men erstattede flinten som antændte krudtet. Først i blev en metode for nitrocellulose fundet, og det kunne erstatte sortkrudt. En blanding baseret på nitrocellulose bruges stadigvæk.
Den tidligste registrering af en skriftlig formel for krudt vises i det århundrede - nemlig Song-dynastiteksten af Wujing Zongyao.[4] Opdagelsen førte i første omgang til udvikling af fyrværkeri og primitive raketter i Kina.[1] I århundrederne efter den kinesiske opdagelse spredte krudtvåben sig via
.